torsdag 5 juli 2012

Jag märkte det inte


Jag har semester. Jag har haft det tillräckligt länge för att ha blivit dagsvill. Det är skönt.


Idag vaknade jag tidigt, tittade ut genom fönstret och såg att det skulle bli en fin och varm dag. Efter frukost tog jag cykeln och cyklade till kyrkan. Jag låste upp, gick in, drog ett djupt andetag av den lite råfuktiga kyrkluften. Jag ställde upp porten och satte ut "öppet"-skylten.


Jag plockade ordning i psalmbokshyllan, satte på locket till myntskrinet, slog upp gästboken. Jag tittade fram mot altarringen, såg på altartavlan. Såg på Jesus som såg tillbaka på mig.
Altartavlan föreställer, i all sin enkelhet, Emmausvandringen. Det är berättelsen om hur det plötsligt gick upp för några av lärjungarna att Jesus gått bredvid dem hela tiden - och de märkte det inte.

Tänkte att den mesta tiden märker vi inte ens mästarens närvaro. Vi pratar om ditt och datt, håller oss sysselsatta med våra göromål som människor alltid har gjort, vare sig det är att hålla kyrkor öppna eller se till potatisskörden. Och hela tiden är Han här, och vi märker det inte.



2 kommentarer:

  1. Att vi inte alltid märker Hans närvaro är egentligen inte så konstigt.

    Det är Hans sätt att arbeta med oss, att vaka över oss, att ta hand om oss.

    Jag läste om livvakterna i Almedalen. Deras jobb går ut på att bevaka - inte synas, märkas eller höras.

    Bara finnas. Precis som Mästaren ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en bra bild! Bara finnas.

      Radera