måndag 2 juli 2012

Den fördolda verkstaden

En regnig måndag i juli ägnas bäst åt läsning. Idag är det en älsklingsbok som dammats av; Hjalmar Ekströms "Den fördolda verkstaden". Boken består av själavårdande brev, riktade till olika människor men lika aktuella för vem som helst.

"Kära M.
"Ingenstans hör jag hemma", säger du. Du hör hemma i Hans hjärtas helgedom. Du hör välsignat hemma där. Och ingen kan rycka dig ut ur detta hem. Men du kan icke alltid se denna din tillflykt, ty ibland måste Herren bära dig genom mörk natt här i världen och natt-mörkret omsveper både honom och dig. Då kommer mörka tankar över själen. Och likväl är hon aldrig tryggare än då. Aldrig håller Herren hårdare om dig, du kära, än just då. Ibland får han till och med hålla så hårt att det gör ont, och då tror man lätt att denna smärta kommer av något annat. Men du, Mia, skall komma ihåg, att det blott är i Hans armar du vilar. Du skall också veta att Han känner hur svårt detta vägstycke är."

Första gången jag läste de här orden var de ett bönesvar. Efter en lång tid av flackande, virrande och villande hade jag kommit till vägs ände, och i den tomhet som nu infunnit sig visste jag ingenting, hörde inte hemma någonstans. 
Jag slog upp boken och läste orden, och fann att de innehöll det jag sökte. Ord som skrivits till en annan kvinna sjuttio år tidigare var nu till mig. Dessutom är brevet daterat den 17 februari, vilket är min födelsedag.   



2 kommentarer:

  1. Vad någon annans ord kan vara träffande. Jag har tidigare funnit tröst i orden ur 2 Kor 12:9. Men Hjalmar Ekstörms ord passar ännu bättre. Tack för att du förmedlade dessa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. "Min nåd är allt du behöver".

      Radera