fredag 29 juni 2012

Tankar inför helgen



På söndag firar vi fjärde söndagen efter trefaldighet, och denna kyrkoårsvecka griper Jesus sig an något mycket vanligt. Det handlar om dömande och om hur lätt det är att se det som är fel hos andra och slå ner på det. Jesus påminner oss om vikten av att se bortom det som vi möter på ytan, det som vi först ser. Det handlar om att våga skrapa på det yttersta lagret hos andra för att se vad som döljer sig där, men framförallt handlar det om att våga möta det som finns inom oss själva.

I evangelietexten hör vi den kända liknelsen om bjälken och flisan. Jesus ger en träffsäker beskrivning av hur vi ofta ser på varandra; vi ser andras misstag som massiva bjälkar som skymmer sikten, men våra egna misstag blundar vi för. Vi låter flisan sitta där i ögat och vi tänker oss att vi kan leva med den. Kanske är det också så att det vi ser som bjälkar i andras ögon är egentligen något som ryms hos mig själv men som jag inte vågar göra upp med. 

Vi jämför oss med varandra och vill hävda oss, och vi gör det gärna genom att sätta andra i en sämre dager. Det verkar som att någonstans inom oss finns ett behov av att fördöma andra, döma andra efter deras sätt att leva. Vi vill hävda vår rätt till en lite större del av kakan till skillnad från den som begått misstag, brutit mot reglerna.
Men Jesus griper sig som sagt an detta idag. Han ser och talar om för oss det som vi innerst inne egentligen vet; att denna syn på oss själva och andra är destruktiv, och det gör att vi lever våra liv slagna i bojor.

Jesus ger oss ett annat alternativ: ett liv i förlåtelse och med barmhärtigheten som rättesnöre.

Försoningen, förlåtelsen och barmhärtigheten är vår tros största hemlighet. Försoningen och den dagliga förlåtelsen som inte har någon gräns, är den största skatt vi har att förvalta. Det är så vi är kallade att leva, i ständig försoning och förlåtelse, ständigt med barmhärtigheten för ögonen. F
ör att det är så Gud ser på oss. Vår gudomlige förälder ser på oss med kärlek och barmhärtighet och han förlåter oss, var och en, alla våra snedsteg, alla våra misstag.

När någon i vår närhet hamnar i svårigheter eller gör misstag, när bjälken är fullt synlig för alla, får vi därför tänka: ”det kunde lika gärna varit jag”. Låt barmhärtigheten råda, för Gud är barmhärtig.

2 kommentarer:

  1. Goda och tänkvärda ord! Så mycket bättre denna värld vore om vi bekämpade ondskan hos oss själva i första hand...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag håller med. Arbeta på din egen räddning och räkna med andras, sa en klok människa till mig en gång.

      Radera