lördag 23 juni 2012

Tankar inför helgen

Vi har en dubbelhelg i kyrkoåret denna helg, och imorgon firar vi den helige Johannes döparens dag. Vi firar den högstes profet. 

Johannes var en vägröjare, en person som fått ett alldeles särskilt uppdrag, att bereda väg för Herren. Han skulle förbereda folket för Messias ankomst. Framför allt skulle han förbereda folkets hjärtan för Jesu ankomst. Det är hans roll ännu idag.
Redan i moderlivet var han fylld av Anden, och livet igenom fick han behålla denna gåva.
Han är sänd att bereda plats för Guds sanning i våra hjärtan. Han är sänd att tala om Guds nåd och Guds kallelse till alla.

Johannes räds inte sanningen. Han för den fram i ljuset. Han är sänd av sanningen själv, och därför kan han inte annat. Johannes är en sanningssägare och en Guds profet.
Att vara profet innebär att inte acceptera världen som den ser ut, med svält, våld, orättvisor, med ensamhet, mobbning och segregation. Det innebär att inte acceptera en värld utan Gud.
Det innebär att stå upp emot det, för att Gud kämpar emot det. Det innebär att vara en sanningssägare.
Vi, folket - nu som då - vaggas lätt in i en kollektiv sömn, en likgiltighet och förnöjsamhet, blinda och fångna i osanningen. Johannes och alla andra sanningssägare hjälper oss att ställa in fokus, rätta in kursen. "Världen skall inte vara sådan här", säger de. Våra liv har vi fått för att göra gott, och vi kan bara börja med oss själva.

Johannes tvingar oss att ställa oss frågan idag: vad är det som präglar mitt liv? Vad är det jag låter ha kontrollen över mitt liv? Sanningen om mitt liv, är den verkligen sann, i Guds ljus? Vad skall jag låta styra i mitt liv?

Men vad skall jag då göra med allt det som jag ser i mitt liv som jag inser borde vara på ett annat sätt? När kraven bara känns ännu mer betungande, när det har blivit ännu svårare och tyngre att vara människa?
”Kom till mig, alla ni som tyngs av bördor, jag skall skänka er vila”. Så säger Jesus. Vi är människor, skapade till Guds avbild och för det är vi älskade. Dessutom är vi Guds barn, och Gud har lovat oss att vi kan komma till honom med allt vad vi av hjärtat önskar, med allt det som tynger oss. Till och med synden lyfter han av oss.
Vi får säga: ”Det här, Gud,  vill jag skall gälla i mitt liv, så här vill jag leva. Jag vet att jag inte alltid kan, ofta räcker jag inte till, ofta vågar jag inte heller stå upp för hela sanningen, men jag vill.” Det får vi säga till Gud, och han hjälper oss med allt detta.
Han låter oss lägga av oss det som vi behöver lägga av oss, och han skänker oss frid. Han gör det för att vi skall vara ett folk som är berett, berett för hans ankomst i världen och i vårt hjärta.
Så att Herren får ett folk som är berett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar