fredag 1 juni 2012

Tankar inför helgen


På söndag firar vi Heliga Trefaldighets dag, och rubriken i vår evangeliebok är "Gud - Fader, Son och Ande". Med trefaldighetstiden går vi in i kyrkoårets sommartid. Nu är tiden då kyrkoåret vill hjälpa oss att fokusera på det kristna livet, på växandet och mognandet, på vad det innebär att leva som en kristen. Med erfarenheten av Guds ingripande i världen genom sin son, och genom samme Sons död och uppståndelse får vi nu leva som kristna, som trons folk i hans kyrka. Som hans, får vi lägga våra liv i hans händer. 

Vem är Gud? Vad kan vi veta om Gud? Gud är vår far, vår gudomlige förälder, det lär oss Jesus. Gud är skaparen av himmel och jord, av ditt och mitt liv. Gud är örnen, klippan, elden, hönan, källan... Bibeln och mångtusenårig mänsklig erfarenhet ger oss mängder av bilder av Gud. Ingen av bilderna är naturligtvis Gud. Ingen av bilderna, beskrivningarna vi har av Gud kan sägas måla Guds porträtt fullödigt. Gud är större än våra bilder, Gud är större och långt mycket mer än det som vi kan säga om honom. Ändå har vi fått möjligheten och gåvan att beskriva Gud. Vi har fått den rätten.

Kyrkan säger att Gud är treenig. Kyrkan säger det för att kyrkans människors erfarenhet säger oss att Gud är tre i en och en i tre. Bibeln ger oss inte en fullt utvecklad lära om treenigheten, men både bibeln och traditionen slår fast att det är så här Gud uppenbarar sig för oss: som Fader, som Son och som Ande. 

Det finns många bilder som man kan använda för att beskriva förhållandet mellan de olika personerna i gudomen. Det slutar lätt i en alltför tekniskt beskrivning av Gud, tycker jag själv. Gamla testamentets vardagsnära bilder tilltalar mig. Örnen, hönan, vännen, vinden, den älskade. Jag vilar i kyrkans erfarenhet som också är min. Tre i en och en i tre.

Relationen inom gudomen uppenbaras för oss på ett mystiskt och profetiskt sätt i 1 Mosebok 18; berättelsen om de tre vännerna som kommer till Abraham och Sara. "Filomenia to Abraham" heter ikonen som hjälper oss att stanna upp inför den här händelsen och den hänger på väggen hemma hos oss och många andra.
"Filomenia to Abraham". Abrahams vänner. Mina vänner. De tre vännerna. Så tänker jag mig Gud, så erfar jag Gud. Mina vänner. Min vän.

"Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång."  

2 kommentarer:

  1. Jag tycker den bilden är så otroligt fin - en Gud så konkret att man kan dricka sötmjölk med!

    SvaraRadera
  2. Ja, verkligen! Ett annat bibelställe som uttrycker treenigheten på ett så självklart, vardagsnära och tydligt sätt är hur Gud i skapelseberättelsen talar om ett "vi". "VI skall göra människor till VÅR avbild". Det handlar knappast om majestätiskt pluralis, utan det handlar om treenigheten. Tre i en och en i tre. Levandes tillsammans, oupplösligt förenade utan sammanblandning.

    SvaraRadera