lördag 26 maj 2012

Tankar inför helgen

Vi firar Pingstdagen.

Femtio dagar efter Påsk är lärjungarna församlade i Jerusalem. Lukas berättar om händelsen i sin andra bok, Apostlagärningarna.
Alla apostlarna var församlade, då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset. De såg hur eldslågor fördelade sig och stannade över var och en av dem. Alla fylldes av helig Ande och började med ens tala andra språk, med de ord som Anden ingav dem. I och med denna dag började kyrkan spridas på allvar.
Pingsten fullbordar påsken. Löftet om Anden, hjälparen, tröstaren, hugsvalaren, som Jesus givit dem går nu i uppfyllelse. Pingsten fullbordar det som Gud velat uppenbara för sitt folk. Idag uppfylls det som Herren sagt genom profeten Joel: "era söner och döttrar skall profetera... också över slavar och slavinnor skall jag utgjuta min ande."

Mängder av människor är församlade i Jerusalem. Petrus predikar. Han är visserligen en stor predikant, men det är inte han som omvänder skarorna av människor som lyssnar den första pingsten, lika lite som någon annan predikant i historien har omvänt någon som lyssnat. Gud är den ende som har förmågan att få en människa att vända om, att komma hem.
Kyrkan växer på pingstdagen och den närmaste tiden efter genom att apostlarna förkunnar för dem som Jesus mött och undervisat. De skördar vad Jesus har sått. Och så döptes enligt apostlagärningarna tretusen den första pingstdagen. 

Tänk att få ha varit med! Och ändå är vi med. Över sina söner och döttrar, över sina barn utgjuter Gud sin Ande, låter Gud sin Ande flöda ut. Till oss, alla vi som fått barns rätt att ropa Abba, Fader! och kalla Gud för förälder, till oss ger Gud nu sin överflödande rika gåva. Det slutar inte med att han sänder sin Son som ett försoningsoffer, utan han ger oss än mer av sig själv i sin Ande. Allt för att vi skall ha liv, och liv i överflöd.

Allt sedan denna dag skall vår bön vara: O du helge Ande kom! Veni sancte Spiritus!




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar