fredag 11 maj 2012

Tankar inför helgen

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig, och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med din starka hand, du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike." 
                                        
                                                       Sv. psalm 210                                                    

Bön är hjärtats samtal med Gud.

Vi har fått gåvan att ha direktkontakt med Gud, vi behöver inte gå genom någon annan. Vi har också fått möjligheten att leva i frihet i förhållande till vår skapare, vi har fått friheten att säga ja eller nej, att lyssna eller inte. Men Guds röst finns alltid i oss och han talar till oss, kallar på oss hela tiden. Gud fortsätter att tala, även om vi inte lyssnar. Guds existens är inte beroende av vare sig vårt svar eller vår tro.

I evangelietexten (Luk. 18:1-8) berättar Jesus en liknelse som är ganska märklig. Ofta är personerna i Jesu liknelser förebilder för oss, men så är det knappast här.
Det handlar om en domare som inte har respekt för vare sig Gud eller människor, och han handlar helt efter eget huvud. En änka kommer gång på gång till honom för att försöka övertala honom att döma till hennes fördel i en tvist.
Domaren konstaterar helt sonika en dag att hon aldrig kommer att ge sig, hon kommer pina livet ur honom med sitt springande.
Om det nu till och med är så med en orättfärdig domare, säger Jesus, att han ger en annan människa det hon behöver, vad skall då inte Gud göra för sina barn?

Sluta aldrig att be och ropa till Gud! Låt aldrig bönen upphöra, låt aldrig hjärtats samtal med Gud tyna bort!

Men när orden inte finns? När jag inte kan be? När Gud eller jag själv är långt borta? Be då Herrens bön, den bön som Jesus själv har lärt oss och som han vill att vi skall be.
Att be den när jag stiger upp och när jag går och lägger mig tar kanske två-tre minuter av mitt liv i anspråk, men det är minuter som gör skillnad för mitt eget liv och för världen.

2 kommentarer: