onsdag 9 maj 2012

Lär oss att be

Det är som sagt konfirmationstider. Något av det viktigaste i konfirmandundervisningen är att låta konfirmanderna få erfarenhet av bön. Att be tillsammans i gruppen, att lära sig några av traditionens böner utantill, att formulera egna böner - allt det är en omistlig del av konfirmationstiden och ger en god grund för det fortsatta troslivet.
Bönen språk är något naturligt i oss. Så är det för konfirmanderna också, även om de på tonåringars sätt kan vara lite svårlockade ibland. Men de är också nyfikna och modiga, likt Jesu lärjungar säger de: "lär oss att be!"
För bönens språk behöver både läras in och lockas fram. Vi lockar fram det genom att öva, träna oss i att be.

Ibland kan det kännas som att vårt bönespråk går på rutin. Vi använder kanske samma ord, ber om och för samma saker. Gud kräver knappast av oss att vi skall förnya oss, han vet ju redan innan vi ber vad som ligger på våra hjärtan. Men ibland kan vi ju känna att vi vill utforska något nytt, ett nytt sätt att be. Min erfarenhet är att det bästa sättet att fördjupa sin bön är att be tillsammans med andra människor. Visst kan man läsa bönböcker och finna nya ord, men tillsammans med andra människor blir det oftast levande på ett annat sätt.

För mig är det viktigt att bönens språk är enkelt. För mig är det också viktigt att bönen är naturlig och vardaglig, fast förankrad och grundad i mitt och andras vardagsliv. Därför tackar jag Gud varje dag i morgonbönen för att jag vaknat, för att jag kan stiga upp, för att jag har ett arbete att gå till, för att solen skiner eller för att det har regnat under natten. Jag ber för det som skall hända under dagen, för de människor som jag kommer möta, för de uppgifter jag skall utföra.

Ibland gör vi det alltför svårt. En konfirmand sa en gång: "att be är den enklaste sak i världen. Man bara knäpper händerna och säger Käre Gode Gud."



2 kommentarer:

  1. Och ibland kanske bönen är ordlös.
    Man kan prova att bara vara i Guds närhet - han som redan vet allt.
    Att be är inte bara att önska sig saker - det är också att föra ett samtal eller att bara befinna sig nära och lyssna. Och ibland kan vår bön vara det vi gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Allt det. Ett bönespråk som också är viktigt för mig är sången. Ofta kommer det en melodi eller en versrad från någon psalm i bönen, och då träder den fram på ett helt annat sätt. Sången hjälper mig också till en mer meditativ bön, upprepande samma slinga gång på gång.

      Radera