fredag 27 april 2012

Tankar inför helgen

Jesus börjar bereda sin lärjungar på att han skall lämna dem. "En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen". Tre gånger upprepas den satsen i evangelietexten (Joh. 16:16-22). Det var tydligen något som Jesus ville inskärpa. Han upprepar det som är viktigt, det som han vill skall sjunka in i hans lärjungars medvetande och fastna i deras minnen.
Jesus talar om det som är direkt förestående, hans död och uppståndelse, men också om det som ligger framför - hans upptagande till Fadern.

Tid. Kort tid. Lång tid. Tid.

Vi tänker gärna att tiden är lång. Livet är långt, jag hinner sedan. Om vi överhuvudtaget reflekterar över Gud tänker vi kanske att det har vi tid med när vi blir äldre, längre fram. Med tanke på hur många år som har förflutit sedan Jesus togs upp till himlen, så kan det låta märkligt att tala om "en kort tid". Kommer Jesus verkligen komma tillbaka under min livstid? Behöver jag tänka på tiden som kort, är allt verkligen så brådskande? Nej, kanske jag säger, jag väntar med Gud. Tiden är lång.

Igår var jag inbjuden till årskurs sex i skolan i min församling. Det är en av fördelarna med att vara kyrka på landet, det är inget konstigt med att prästen kommer till skolan. De hade repeterat kristendomen, och ville träffa någon som "kunde svara". Under en dryg timme blev minst sagt bombaderad med svåra, djupa frågor.
Eleverna var allvarliga, tjugo par klara 12-åringsögon var fästa på mig, och de lyssnade uppmärksamt på varje litet ord jag sade.

Varför tillät Gud Jesus dö på korset? Varför gör inte Gud så att människor inte svälter? Varför hindrar han inte miljöförstöringen? Vad händer med de människor som inte har gjort Guds vilja? Hur kan man säga att Gud är rättvis? Varför finns djävulen? Har Gud gett djävulen uppgiften att straffa dem som inte lever rätt? Vad händer när vi dör? Hur ser det ut i himlen? Åldras vi i himlen? Varför kommer det inte änglar till oss? Är Gud en kille? Har Gud verkligen alltid funnits? Vem har skapat Gud? Har forskarna eller bibeln rätt? Varför lät Gud dinosaurierna dö ut? Vi får inte missbruka Guds namn, men ibland svär jag när jag har slagit mig, vad kommer hända med mig? 
Och till sist, trumfkortet: Varför finns Gud?

Underbart. Den sista frågan skall jag villigt erkänna att jag inte kunde svara på. Jag blev stum. Varför finns Gud. För att han finns. För att han är den som är. För att tillvaron måste vila på en alltigenom god princip. Till sist fick jag svara: Jag har aldrig ställt mig den frågan, men jag lovar att jag skall tänka på den.

Dessa tolvåringar skjuter verkligen inte upp till morgondagen. De väntar inte med Gud, de brottas, går i närkamp och ger sig inte förrän Gud välsignar dem. Det finns hopp om livet. Vi kan lära oss av dem.
  

4 kommentarer:

  1. Eller är det så att vi i vår otålighet har för bråttom med att få alla svar? Kanske vi borde försöka minnas det gudomliga perspektivet - evigheten? Kanske vi borde försöka oss på ett annat tidsperspektiv än det som omfattar just oss själva?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack P-A för ditt svar! Ja, det ligger ju någonting i detta med perspektivet. Paulus trodde ju uppenbarligen att Kristi återkomst skulle ske i hans livstid, och den första kyrkan levde i det perspektivet. Vi har att förhålla oss till både den långa tid som förflutit och samtidigt omfamna den självklara tron på att Gud kan bryta in. Om han nu sa det eller inte, M. Luther, så är det bra: Om jorden gick under imorgon skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag.

      Radera