torsdag 5 april 2012

Det nya förbundet


Skärtorsdagen är verkligen ytterligheternas dag. Det är gemenskapens dag, vänskapens dag, men det är också svekets och förräderiets dag. Vi får dela den innerliga vänskapen med Jesus kring nattvardsbordet, men blir också smärtsamt medvetna om vår delaktighet i både Judas svek och Petrus förnekelse.

Apostlarna var verkligen inte felfria eller fullkomliga, nej de visar sig snarare från sin sämsta sida under den här kvällen. De var inte rättfärdiga, inte heliga, inte syndfria. Precis som vi. Apostlarna är som vi, vi är som dem, de är vi. Jesus kräver ingenting av dem, han ställer inga villkor. Alla tolv fick vara med kring bordet. Evangelisterna berättar lite olika om när Judas gick, men alla är eniga om att han från början var med vid bordet, och att han var med och delade brödet. Även han, som skulle förråda honom, var med.

Det är dagen för det nya förbundet. Det är dagen då profetordet går i uppfyllelse "Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda...jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga "lär känna Herren", ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld och deras synd skall jag inte längre minnas." (Jer 31:31-34).

Detta nya förbund instiftas av Jesus ikväll, tillsammans med hans älskade vänner. Han bryter brödet, välsignar kalken. Kristi kropp. Kristi blod. För dig utgiven. För dig utgjutet.
Jesus instiftar nattvarden när han skall skiljas från lärjungarna, och de inte mer skall få det direkta stödet av gemenskapen med honom, inte den direkta tillgång till honom som de har haft. I förräderiets natt, när allt kommer på sin spets och är bråttom, då instiftar Jesus nattvarden. När man bara har tid för absolut nödvändiga, då instiftar Jesus nattvarden. Det absolut nödvändiga.

Stannar till inför några ord ur "Några bevekande skäl till ett flitigare begagnande av den heliga nattvarden" av L. Norborg, utgiven 1920:
"Jesus befaller att vi skall göra det. Tag och ät, tag och drick, gör detta. Dessutom fogar han in ordet "ofta". När nu Jesus har utgivit sig själv för oss - varför skulle vi inte komma?"

Ja. Varför skulle vi inte komma? För dig utgiven. För dig utgjutet. Ingenting mer än det absolut nödvändiga. För dig utgiven. För dig utgjutet.

Vi har ingenting med oss men Jesus ger oss allt. Varför skulle vi inte komma?

2 kommentarer:

  1. Det är just samlingen kring detta enda nödvändiga, som ger kyrkan existensberättigande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det. Det gick upp för mig än mer ikväll vid dagens tredje (!) mässa att detta är det absolut nödvändiga. I detta sammanfattas allt, gemenskapen med Kristus, gemenskapen med varandra, både de som gått före och de som kommer efter, de som vi känner och de som vi inte känner. Stort.

      Radera