måndag 30 april 2012

Allt kött är hö


"Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma."

                              Sv. psalm 201:4

Idag är det valborgsmässoafton, en dag då våreldar brinner runt omkring i vårt land.

Ut med det gamla, in med det nya. Men inte på ett ytligt, kommersiellt sätt, utan med hjälp av den urgamla symbolen elden. Elden som kan symbolisera både det onda och det goda. Elden som renar och bränner. Elden som ger livsviktig värme och dödar. Elden som fascinerar, som skrämmer.

Det som är dött, det som inte längre har växtkraft i sig, det förbränns i elden för att lämna plats och kraft åt det som är fullt av liv. Våreldarna sammanfattar livets dubbelhet, det som Jesus talar om som vetekornets lag (Joh. 12:24). Det gamla måste dö för att det nya skall få leva.

Vad behöver jag kasta på elden, låta förgås i de renande lågorna, för att det nya livet skall spira? Vad är det gamla som hindrar mig från att leva i den frihet som Gud skapat mig till? Vad är det som hindrar mig från att omfamna våren?

2 kommentarer:

  1. Fina tankar som passar in i min valborgshelg med svårt sjuk nära vän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är sällan så nära som i döden. Ber för din vän.
      J

      Radera