fredag 9 mars 2012

Tankar inför helgen


Vad ryms i själens mörka djup?

På söndag är jag ledig. Det är tredje söndagen i fastan och jag är innerligt tacksam att jag inte behöver predika, utan istället får sitta i kyrkbänken och lyssna till kollegan P. Det finns ju sådana där söndagar som helt enkelt är svårare än andra, bibeltexter som man bara inte kommer överens med.
Kommande söndag är en sådan dag. Rubriken är "kampen mot ondskan", och i evangelietexten (Luk. 11:14-26) berättar Lukas om hur Jesus driver ut en demon ur en man. Det står att demonen är stum, det vill säga, den gör mannen stum. Jesus driver ut demonen, mannen blir fri från det som bundit honom, han helas från det som gjort honom till en utstött. Ett under, ett helande.

En del har svårigheter med den här typen av bibeltexter, berättelser om Jesu under, just för att de strider mot naturlagarna och för att de inte delar den medicinska och psykologiska världsbild som har idag. Jag har personligen aldrig haft några problem med att tro på sanningshalten i underberättelserna vare sig i bibeln eller kyrkohistorien - är Jesus nu Guds enfödde son så vore det väl ganska futtigt om det inte visade sig i att han utför under.

Problemet för mig är alltså inte det faktum att Jesus gjorde under. Problemet uppstår när vi skall tala om vad det har för konsekvenser för oss idag. 
Jesus helar en man som plågats av en demon. Detta läser vi samma vecka som en rättegång pågår i Borås där kristna människor torterat och plågat en flicka som de hävdar varit besatt av demoner. Ingen kan säga att det är en enkel text att predika över i vanliga fall, och med dessa händelser i dagsfärskt minne blir det ännu svårare.
Jag har inga svar på detta. Det är klart att vi kan hänvisa till att det är Jesus som utför undret i texten, och att det är förbehållet Honom. Men så enkelt är det ju inte heller, på andra ställen är det ju lärjungarna som får den gåvan, och NT beskriver det som en realitet.

Ibland får man helt enkelt säga som Luther: jag lyfter på hatten och går förbi. Jag är glad att jag får gå förbi just den här gången. 

Men jag vill ändå dela några tankar som kom upp under veckans bibelstudium: 
Jesus ger i texten en liknelse av människan som ett hus, som när demonen är utkörd måste fyllas med något nytt, för annars är det ju bara för det onda att komma tillbaka. 
Alltså: när vi gör upp med det onda, slänger ut det som splittrar och förgör i våra liv, då måste vi fyllas av något annat. Vi måste fyllas av något gott. När vi kör ut det onda måste vi fyllas av det goda. Vi måste fyllas av Gud. Det är det som kallas omvändelse. Och det behöver vi alla. Alla bär vi både det onda och goda inom oss, att skåda ner i själens mörka djup är vår uppgift särskilt under fastan.  

Omvändelse. Att vända om från något, men också vända om till något.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar