fredag 2 mars 2012

Tankar inför helgen


Skara domkyrka är bland mycket annat berömd för sin fantastiska glasmosaikfönster av konstären Bo Beskow. Den norra sidan pryds av bilder från gamla testamentet, och den södra sidan av bilder från nya testamentet.
Fönstren är oerhört detaljrika, och för mig som ofta bevistar min dop- konfirmation- och prästvigningskyrka, ger de ständigt nya tillfällen till meditation.

Ett av norrsidans fönster, Patriarkfönstret, visar som central bild berättelsen om Jakobs kamp med Gud. Detta är ett av mina favoritfönster. Jakob är helt blåfärgad, och han ser vild ut med håret på ända. Gud, här framställd som en bevingad varelse (ängel?) utan ansikte (snillrikt gömd bakom en av fönstrets "lister") och mörkt turkosfärgad. De kämpar mot varandra, de är verkligen i slagsmål med varandra.

Jag vet inte varför detta fönster har blivit en favorit för mig. Eller, egentligen är det väl inte så komplicerat; det är ett vackert konstverk, och jag känner igen mig i berättelsen, det är en berättelse om mitt liv.

På söndag, andra söndagen i fastetiden, utgör berättelsen om Jakobs kamp med Gud den gammaltestamentliga texten.
"Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom.
Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”
Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” — ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där.
Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft." (1 Mos. 32:22-31)

Jakobs berättelse talar om för oss att det är fullt möjligt att kämpa med Gud och överleva. Den berättar att vi till och med likt Jakob får sparka, skrika, slå mot Gud. Jakob blir inte förskjuten av Gud, utan när kampen är slut blir han välsignad.
Jakob skall dock för alltid halta efter sitt möte med Gud. Haltandet påminner honom om att Gud är större än honom, men också att han vågade gå i närkamp med Gud - och att han överlevde.

1 kommentar:

  1. Ps. Var i Domkyrkan ikväll. Stannade upp vid fönstret. Jag hade fel. Jakob är turkos och Gud blå. :)
    J

    SvaraRadera