fredag 17 februari 2012

Tankar inför helgen


Fastan är en tid för förberedelse inför kyrkans största helg, påsken. På söndag firar vi Fastlagssöndagen, en festdag innan fastetidens asketiska tid börjar.
Fastan ger oss möjligheten att gå in i berättelsen om Jesu lidande och död, att sätta oss vid hans fötter och lyssna till hans undervisning, att följa efter så långt vi kan på vägen. I fastans tid får vi se på världen som vi lever i, vi får se på den med alla dess brister, och vi får möjligheten att faktiskt göra något som förändrar.

Fastan är en tid tillägnad oss. Fastan ger oss möjligheten att se bortom oss själva. Fastan ger oss möjligheten att sätta någon annan framför oss själva. Fastan ger oss möjligheten att gå kärlekens väg, den väg som Jesus gått före oss.

För nu är tiden inne då han skall förhärligas, nu är tiden inne då han skall fullgöra det uppdrag som han kommit för att göra. Han har kommit för att uppenbara vem Gud verkligen är. Jesus är Gud själv, människosonen, sanningen och ljuset inkarnerad.


Han sätter också in våra liv i uppdraget; den som älskar sitt liv förlorar det.
Den som älskar sitt liv förlorar det. Drastiska ord. Det är dags att våga ta ställning, våga gå emot strömmen, våga följa Jesus. Det är dags att våga gå den kärlekens väg som Jesus går, som blir hans död men som Gud vänder till härlighet.

Johannes berättar i en av söndagens evangelietexter om Jesu tal om vetekornet. Vetekornet läggs i jorden för att dö, men ur kornet spirar något nytt, ett nytt liv. Något måste dö för att annat skall få liv. Det här är en viktig bild: en bild för Jesus själv och det som snart skall ske, men också en bild för våra liv och för församlingens liv. 
Fastan är tiden då vi får besinna oss, lägga i bromsen, stanna upp och se oss omkring. Var har vi vårt fokus? Vad i mitt liv eller församlingens liv får ta mest tid och uppmärksamhet? Vad är det som får stå tillbaka? Skall det vara så? Är det något som likt vetekornet skall läggas i jorden för att ge liv åt något annat? 

"Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider.
Att skåda hur Jesus Krist, Guds son,
i syndares ställe lider.
Se vi går upp till Jerusalem
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara."
Psalm 135:1, 4






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar