tisdag 21 februari 2012

Taggtråd och törne


Ibland tänker jag att jag skall starta eget.
Idag är en sådan dag. Trött, trött, trött på små och stora kyrkliga intriger. Trött på korridorssnack, och visionslöshet. Uppgiven över att den som skriker högst och först ropar "Hat!" segrar i den kyrkliga debatten. Trött och arg över småsinthet, dumhet, maktmissbruk och allmän okunskap i livet och världen, världen och livet.

Häromdagen försökte jag trösta en person som förtvivlade över kyrkan och kyrkans människors behov av att framhäva sig själva före evangeliet, och jag sa: "detta har alltid varit kyrkans stora frestelse, lärjungarna grälade om hedersplatsen och det har vi gjort alltsedan dess. Det är en frestelse och som en frestelse skall vi bekämpa det."
Idag tröstar mina ord inte ens mig själv.

Dagar som idag, när allt jag serverats är taggtråd kryddat med törnen, då räcker det inte att dra täcket över huvudet och gömma mig. Jag är arg, arg, arg och jag måste få det ur mig. Vad är det då som hindrar mig? Risken att bli avpolletterad. Avvisad, ivägskickad, bortspelad. Jag är verkligen inte stolt över det, men jag är åtminstone ärlig.

Imorgon är det Askonsdagen. En dag att, likt gamla testamentets profeter klä sig i säck och aska. För att uttrycka sorg och bedrövelse över världens och mitt eget livs beskaffenhet. De visste vad de gjorde, de gamla förbundsprofeterna. De hymlade inte, de talade sant och stod för det. I den kristna kyrkan tror vi inte att profetians gåva har försvunnit, men vågar någon enda träda fram som profet idag?

2 kommentarer:

  1. Sorgligt att läsa denna text om än inte förvånande. Bra det du sade till den som förtvivlade över kyrkan. Det är just sådant som man får komma ihåg, och påminna sig om, igen och igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, påminnelse, påminnelse, påminnelse, det är livsviktigt. Kanske det viktigaste ibland.

      Radera