måndag 13 februari 2012

Minnen och papperslappar


Ibland, mitt i natten, kommer ord och minnen till mig, utan att jag vet var de kommer ifrån. De är som upphittade små papperslappar.
Som till exempel den här lilla vackra dikten av Nils Ferlin - som dessutom handlar om en papperslapp.

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp
du barfotabarn i livet.
Nu sitter du där på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord?
Var det långt eller kort?
Var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet."

När jag gick i sjätte klass fick vi innan skolavslutningen lära oss denna dikt utantill. Det fick alla blivande sjundeklassare i kommunen göra, för att första dagen på högstadiet tillsammans deklamera den i aulan. Som ett kulturellt statement. Kanske för att visa att vi på något sätt alla var barfotabarn, som satt tillsammans på handlarns trapp utan papperslappar som kunde berätta för oss vilka vi var eller vart vi var på väg. Tillsammans på handlarns trapp. Jag vet inte om det var tanken, men det är så jag minns det.

Förekommer sådant fortfarande? Jag är långt ifrån lastgammal, men utantillärning, diktläsning och gemensam deklamering i skolaulan låter... jag vet inte - 1950-tal? Jag kan meddela att det var 1990-tal.
Jag är evigt tacksam för att jag fick gå i skolan då man fortfarande fick lära sig saker utantill. För tack vare mina gamla fröknar och magistrar hittar jag sådana här små papperslappar då och då - just när jag minst anar det och just när jag behöver det. Just när jag sitter på handlarns trapp och inte vet vem jag är och därtill gråter så övergivet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar