onsdag 29 februari 2012

Ett gott liv?


Nu har jag avslutat Ann Heberleins bok "Ett gott liv".
Efter att ha läst hennes omskrivna, självutlämnande (ett uttryck författaren själv avskyr) bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", (läs mina tankar om den här) kände jag mig nödd och tvungen att läsa detta hennes eget svar till sig själv.

För det är ett svar till sig själv hon skriver. Det är så jag skulle vilja sammanfatta den här boken. Det är en hoppfull bok, en hoppfull text. Inte optimistisk. Hoppfull är inte samma sak som optimistisk. Den är snarare realistisk och hoppfull.
Ann Heberlein vill skriva en bok om att vara frisk. Om att bli frisk. Hon vill skriva om vad det är att leva ett gott liv. Allt detta gör hon.

Boken är stundtals ganska undervisande i tonen. Ann Heberlein är en mästare i sin egen genre, och hon hänvisar till en stor mängd filosofer i sitt resonemang. Jag har inga större problem med de snabba skiftningarna mellan hänvisningarna till de olika tänkarna, men en med ämnet mer ovan läsare kan möjligtvis uppleva att texten stoppas upp. 

Ibland får jag känslan att de är som hennes vänner, filosoferna. Hon "talar" med dem i texten på ett sätt som ändå gör det lättillgängligt. Det är som att hon talar med sina vänner, resonerar med dem och tillsammans med dem snirklar sig vägen fram mot en hållbar tanke om ett gott liv.

En bra bok, en hopfull bok, en realistisk bok. Läsvärd.
Kvar dröjer sig dock frågeställningen:

Vad är ett gott liv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar