tisdag 17 januari 2012

Vad gör vi med vår skuld?

Befinner mig just i skrivandets stund på Lilleskog, själavårdscentrum för Skara stift. Jag har det senaste året ägnat mig åt en fördjupad själavårdsutbildning. Det är en fantastiskt fin utbildning, dels på grund av att vi får möjligheten att träffa och lyssna till författarna av mycket av den litteratur vi läser i ämnet, och dels för att vi får ägna stor tid till att blicka inåt. Vad är det som rör sig i mig? Vad är det som finns i mig av mönster och erfarenheter? Vad har jag för gudsbild? Vad gör det med mig som själavårdare?

Idag har temat varit "vad gör jag med min skuld?". Det gör att jag idag vill stanna upp inför några frågor och tankar:
Vad är sund skuld och giftig skam? Vad är ett friskt samvete? Vilken är relationen mellan förståelse, förlåtelse och försoning?
Skam och skuld är livsviktigt att hålla reda på. Skam handlar om vem jag är, skuld handlar om det jag gör. Syndabekännelsen i gudstjänsten har med skulden att göra, konkreta handlingar, ord, tankar eller underlåtelser. Gud ger oss av sin förlåtelse när vi gör misstag, när vi syndar, men inte för det vi är - för i det vi är finns inget att förlåta.

Att känna sund skuld är att ta ansvar för sitt liv. När vi erkänner vår synd och skuld kan förlåtelsen ges och försoning sökas. Det har kyrkan sagt i alla tider, men det behöver sägas igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar