fredag 27 januari 2012

Hoppets söndag


Den enklaste kyrkosynen skulle kunna sammanfattas så här: Kyrkan är den som har ett levande hopp. På söndag är det hoppets söndag, temat är Jesus är vårt hopp.
Ett bärande tema i evangelierna är att Jesus sökte upp människor vars liv var präglade av mörker och hopplöshet. Han lyfte fram människor och satte in deras livsförhållanden i helt nya sammanhang. Genom att spegla våra liv i hans liv ser vi att den kärlek som bär tillvaron är större än vi någonsin kan föreställa oss. Mot slutet av livet kommer den punkt där Jesus tydligt framstår som människans hopp. Inför döden är vi maktlösa, och vi får lägga våra liv i Guds händer.
Ibland känns det som att vi, mänskligheten, hamnat i en allt för liten båt allt för långt från land, på ett hav i full orkan. Det är så mycket hemskt som händer omkring oss; krig och stora naturkatastrofer avlöser varandra både långt borta och hemma, och som vanligt får de som redan var mest utsatta ta den hårdaste smällen. Inför all hopplöshet och skräck som vi ser vill jag ibland bara ropa: ”Jesus var är du? Ser du inte att vi går under, du som har lovat att vara med alla dagar till tidens slut?"

Men Jesus visar gång efter annan i evangelierna att han är den som går rakt över det brusande vattnet, och att han är den som ryter åt stormen att tiga. Jesus har makten över det som hotar oss, det visar evangelierna.
Men det kan vara förtvivlat svårt att hoppas ändå. Hur ska jag kunna hoppas på morgondagen när dagens plågor är näst intill obärbara? Tänk inte på morgondagen. Var dag har nog av sin egen plåga. Att ha ett hopp är inte att blunda för verkligheten. Det är att se verkligheten i vitögat och ändå tro på en förändring.
Från och med idag skall vi öva oss i att vila i Jesu ord: ”var inte rädd”. Närheten till honom kan släcka den värsta rädslan i oss. För Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens och kärlekens, som det står i andra Timotheosbrevet (1:7). Öva att slappna av och lita på Gud, att Guds närvaro inte är beroende av min upplevelse av den.
Upprepa orden ur Psaltaren 139 så som vi brukar sjunga den; du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. Stora delar av psalmen handlar om att förtrösta på Gud i tider när relationen till Gud är under prövning. Visst finns det tröst i att Jesus en dag skall komma på himmelens skyar. Men det är bättre att se honom komma på vågorna och gå honom till mötes där. Och skulle vi ändå sjunka till botten, så säger vår kristna tro att han möter oss även där. Därför kan vi säga: Jesus är vår hopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar