fredag 13 januari 2012

En ovanlig vanlig kvinna

Ganska ofta får jag frågan om vad Jesu mor Maria har för ställning i den lutherska kyrkan. Ganska ofta är det formulerat som ett ifrågasättande av den romerska kyrkotraditionen - "vi tror väl inte som katolikerna, att det är något särskilt med Maria, hon är ju inte Gud!"
Ofta blir jag tyst i några sekunder innan jag svarar. Jo, det är något särskilt med Maria. Även vår kyrkotradition ser det så, och jag själv i allra högsta grad.

Maria, brukar jag säga till mina konfirmander, var en tonårsflicka på landet. Kanske var hon i konfirmandernas ålder. Eftersom hon var redo att bli mor, var det också enligt gängse synsätt dags för henne att gifta sig. (Vid det här laget brukar det vara knäpptyst bland tonåringarna.) "Vad menar du, lika gammal som oss?". Ja, antagligen.
Sedan brukar jag börja berätta. Om ängeln, om helig Ande, om Josef. De kan berättelsen, de har hört den många gånger förut, för jag är benådad med nyfikna och kloka konfirmander. Men, på något sätt blir berättelsen annorlunda för dem nu när de inser att det hade kunnat vara någon av dem. På en annan plats, i en annan tid, hade det lika gärna kunnat vara jag. För Maria var en ovanlig vanlig kvinna.

Maria blir rädd när ängeln kommer, och ängeln får anledning att säga det som änglar alltid säger - "Var inte rädd". När ängeln förtäljt det budskap han har från Gud till henne, svarar hon: "Se jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt". Och ängeln lämnade henne.

Några väljer att se på Maria, och kanske framförallt på hennes svar till Gud, som ett exempel på den ultimata förtryckta kvinnan. Hon är underdånig, kastar sig till marken och böjer sig under Gud - det vill säga patriarkatet.
Det är inte den Maria jag känner. Genom att tala om vem hon tjänar - Gud - talar hon också om vem hon inte tjänar - världen. Ingen annan än Gud är hennes Herre, hon tjänar ingen annan. Därför är hon heller inte rädd att bli till allmänt åtlöje, hon är inte rädd att gå den här vägen ensam om hon måste. För hon är Herrens tjänarinna. Hon är den starkaste av kvinnor, för hon vågar gå emot det som i hennes värld är hennes plats. Ingen annan än Gud vill hon tjäna. Hon har fått ett löfte om den helige Ande, och hon tror på en Gud som inte sviker sina löften.

Så blir hon Theotokos, Gudaföderska. En ovanlig vanlig kvinna. Sedan dess har Maria varit älskad i hela den kristna kyrkan. Mer vördad i vissa delar än i andra, men i den vardagliga tron har hon varit ständigt närvarande, som den högstes Moder, allas moder.
Så är hon närvarande för mig också. Som Guds Moder, som min Moder. Om nu Gud valt att ta henne till sig på detta särskilda sätt, att hon fick vara ett med hans Son såsom varje havande kvinna är ett med sitt barn, så har hon naturligtvis en särskild plats i himlen.
Maria är min Moder, allas Moder. Hon är Guds Moder.

"Vad modig hon var". Sa en konfirmandflicka. Ja. Det var hon verkligen. Och högt benådad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar