lördag 7 januari 2012

Den heliga teologin och vandrande sakrament


Det fanns inga teologer eller präster på plats vid barnet i krubban. Det fanns herdar, änglar, djur, kanske en värdshusvärd och en liten fattig familj. Alla utan teologisk fackutbildning. På deras vittnesbörd vilar evangeliet om hur Gud tar ett barns gestalt. Deras berättelse har förts vidare genom dem som hörde den och genom teologerna som har fått det särskilda uppdraget att beskydda den första berättelsen.
Teologin ska beskydda evangeliet och kyrkan. Det är teologins och teologernas uppgift. Teologin tjänar evangeliet och kyrkan. Teologin finns till för att berättelsen skall beskyddas. Ibland uppstår teologi utan en urberättelse, utan Gudserfarenhet. Då är det inte sann teologi.

Teologin för mig som själavårdare är helig. Den är min hemvist, den är huset jag bor i. Detta hus delar jag med många, men inte med alla, och även om min önskan är att många skall vilja bo i samma hus som jag är min uppgift som själavårdare att först och främt besöka den andres hus. Vilket hus bor du i? Vems hus är det? Hur ser det ut? Hur hamnade du där? Trivs du i ditt hus? Behöver det renoveras eller kanske rent av lämnas?

Som präst vill jag gärna se mig som ett vandrande sakrament. Alla kristna vill jag se som vandrande sakrament. Formuleringen "Vandrande sakrament" är Magnus Lidbecks, och jag hörde den vid en föreläsning förra året. Formuleringen fastnade hos mig därför att den sammanfattar och uttrycker min syn på själavård och på mig själv som själavårdare. Vi är vandrande sakrament. Egentligen beskriver den en hel kyrkosyn. Kyrkan är/skall på alla plan vara ett vandrande sakrament.  I sin organisation, i sina människor, i sin förkunnelse, i sina ämbetsbärare, i sin historia – i allt det är hon ett vandrande sakrament. Det är en tanke som kan få oss att bäva, men jag väljer att se det som en syn på kyrkan och på människan som upprättar henne, och ger kyrkans bärare ett heligt uppdrag.
Vi är kallade till att vara vandrande sakrament. Sakramentet är Guds nåd, särskilt givet till oss i Kristus, och vi är kallade till att bära sakramentet till varandra. Där nåden inte finns, finns heller inte kyrkan. I alla fall inte den sanna kyrkan, av Jesus instiftad.  

2 kommentarer: