söndag 22 januari 2012

Bokmaraton

Jag är inne i en bokslukarperiod. Jag har sådana, likt dem man hade i "bokslukaråldern" 10-13 år. En sådan period brukar vara någon månad, och då gör jag knappt något annat med min egen tid än läser. Bok efter bok efter bok. Jag hinner knappt lägga ned en avslutad förrän jag letar i hyllan efter nästa att påbörja.

När jag ser på listan över lästa böcker i år ser jag att det kan bli ett bra år. Om man räknar många lästa böcker som ett tecken på ett bra år, förstås.
Jag erkänner dock att jag är ganska nördig. Läser mest teologi eller andliga böcker, biografier eller "omvändelseberättelser". Mitt eget fack. Klassiska, stora, svulstiga romaner står också högt i kurs hos mig. 
Förutom på sommaren. Då frossar jag i engelska deckare (ett intresse jag delar med många präster, har jag förstått), och Agatha Christie skall det vara, eller PD James. Eller Elizabeth George. Jag när en dröm om att en dag bo i en liten engelsk "cottage", och den drömmen får fullt spelrum i den klassiska engelska deckarvärlden.  

Jag är ju dessutom välsignad med ett yrke där jag får - och till och med skall - läsa på arbetstid. Det är lyxigt. Det är en nåd.

Men nu har jag precis avslutat en otäck berättelse som jag behöver skriva av mig. Den dröjer kvar: Inger Edelfeldts "Samtal med djävulen". Det är en roman, en berättelse om två kusiner som en dag av en händelse möts på ett tåg. De har inte sett varandra sedan tonåren. De är uppvuxna i samma lilla församling. Den ene förvisades, den andre stannade kvar. Nu möts de som sagt igen, och alla de tysta åren väller upp inom dem. Ingen av dem anar vid deras första möte vad den återupptagna relationen skall leda till.
Det är en otäck berättelse om skam, skuld, makt och om vad en osund andlig miljö kan sätta för djupa spår i en människas liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar