lördag 18 mars 2017

Tredje söndagen i fastan

En far kommer till Jesus med anledning av sin son. Pojken är hårt driven, behärskad av sjukdomen som härjar i honom. Sonen kommer inte själv till Jesus, kanske kan han inte. Istället är det fadern som kommer med honom. Först går han till lärjungarna, de hade ju fått makten att hela och driva ut onda andar. Men detta har de inte lyckats med. Folket som har samlats är upprört, det är starka känslor i omlopp. De är angelägna om att pojken ska få hjälp. När de ser Jesus väcks hoppet till liv igen - säkert ska han nu kunna räddas!

Temat för tredje söndagen i fastan är kampen mot ondskan. Vad är ondska? Finns det ondska, alltså som en främmande makt? Bibeln säger att det är så. För Jesus är det en verklighet att det onda inte bara existerar utan är en makt som måste bekämpas. En snabb blick ut över världen och vårt eget liv visar även det att det onda är något som existerar och som måste bekämpas.

Varför kunde inte lärjungarna driva undan det onda som plågade pojken? Vi vet inte. Jesus svar är dunkelt: detta kan bara drivas ut med bön. Bett hade naturligtvis lärjungarna också gjort, Jesus svar vittnar snarare om den särskilda kraft som han äger. Kraften Jesus äger kommer från skapelsedjupet och ger liv. 
Den kristna tron verkar som en dårskap för världen. Dårskapen är att detta överflödande liv kommer av att Jesus först går genom döden. Samma mönster återfinns i varje kristens liv; genom död till liv.


lördag 11 mars 2017

Andra söndagen i fastan

"Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." (Mark 14:9)

Jesus är i Betania och har kommit till Simons hus för att äta. Många är där. Matteus och Johannes berättar också om detta tillfälle, då en kvinna kommer in och tar plats på förbjudet område, mitt i männens värld. Markus återger inte hennes namn, vi vet inte vem hon är eller om Jesus mött henne tidigare. Det är oviktigt. Det viktiga är att hon är en kvinna som har kommit till tro, som i mannen från Nasaret ser världens frälsare och den uppenbarade sanningen.
Hon tar sig fram till Jesus och öppnar en flaska balsam och häller över hans huvud och hår. Stämningen i rummet går att ta på. Vad gör hon? Egenrättfärdigheten tar omedelbart röst och säger: "vilket slöseri! Detta hade kunnat gå till de fattiga!".

Kvinnas avsikt med att smörja Jesu huvud med balsam var att hedra och ära honom. Hon har i Honom sett det som ger hennes liv mål och mening: sanning och räddning; räddning från allt det som gör hennes liv till ett fängelse och till ett liv i överflöd. Nu vill hon slösa sin kärlek på Honom som har gett henne allt detta. Och det ska inte tas ifrån henne.

Vad har Gud gjort i ditt liv? Kan du se på Jesus så som kvinnan gjorde, att Han är den som ger överflödande liv och sanning? Hur kan den tanken växa och gro hos dig under resten av fastetiden?  

onsdag 1 mars 2017

Kom ihåg att du är stoft


Den stora fastetiden inleds idag med Askonsdagen. "Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter ska bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium." Orden lästes i Askonsdagsmässan ikväll i min församling liksom i hundratals, tusentals andra församlingar.

Fastetiden inbjuder oss att av hjärtat söka Gud, leva i bot och stärkas i vår längtan att dag för dag dö och uppstå med Kristus. Fastetiden är en gåva till oss och kan hjälpa oss att välja, skära ner och prioritera. Inte för att vi ska hinna mer eller maximera det vi redan har, utan för att vi ska erfara sanning och vad som är verkligt viktigt.

Jag är stoft och en dag ska jag åter bli stoft. Av jord har jag kommit, jord ska jag åter bli. Orden blir ett korrektiv till mitt liv som jag fyller med så mycket viktigt. Kristus kallar mig ut ur den där bubblan av viktighet och visar på en uppgift: att gå kärlekens väg i hans efterföljd. Han som hela tiden går längre ner kallar dig och mig att gå med. Den vägen går vi aldrig ensamma, eftersom Han har gått den först.  

lördag 25 februari 2017

Kärlekens väg

Jesus har bestämt att fira påsken i Jerusalem. Han har berättat det för lärjungarna och nu är de på väg. Lärjungarna var fyllda av bävan berättar evangeliet, och de andra som följde med var rädda. De är alla medvetna om vad det innebär att gå till Jerusalem nu, då många av Jesu fiender finns där. Jesus vet också vad som väntar honom, och för tredje gången berättar han för lärjungarna om sitt kommande lidande och förhärligande.
De kunde inte förstå, så klart, och de väljer att fokusera på det som gör dem rädda. Det kan kanske vara en tröst för oss att lärjungarna hade så svårt att förstå. Det som de inte kunde fatta var just det centrala, det viktigaste av allt: att Jesus som människosonen, Kristus, skulle lida men sedan uppstå och att detta skulle få inverkan på deras liv och alla våras liv. Istället för trösten i löftet om uppståndelsen lyssnar de till det som väcker rädsla och avstånd. Så ofta som det är så för oss! 

Lärjungarna visste att de ville följa Jesus, vad som än hände. De har varit med honom så länge nu och upplevt så många märkliga ting att de nu vet att han är den de har väntat på. De visste att de ville följa honom, även om de inte förstod allt talet om att han skulle ge sitt liv till lösen för många. Därför att de följde honom kunde de också så småningom förstå vad det var Jesus kunde ge och som de inte anat förut. 


Kärlekens väg. Det är den väg som Jesus går och som lärjungarna är de första att bevittna. Det är den väg som Jesus kallar oss att gå, i hans efterföljd. Vad är det att välja kärlekens väg? Vad betyder det i ditt eget liv? Kärlekens väg handlar om att tjäna. Det handlar om att gå längre ner, djupare in. Nu väntar fastetiden där du ges möjlighet att fråga dig själv på vilket sätt du går kärlekens väg och hur du kan få mer plats för Gud i ditt liv. Välsignelse över det.

Se, vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider.


 

lördag 4 februari 2017

Frälsningens ljus

Kyndelsmässodagen avslutar julfirandet i kyrkan. Det har gått 40 dagar sedan jul, och evangeliet berättar hur Josef och Maria begav sig till templet i Jerusalem för att bära fram Jesusbarnet.

Så kommer Josef och Maria till templet med sin nyfödde, och Symeon ser. Hanna ser. De är seende personer. De inte bara ser det som är viktigt, de förstår också att tolka det de ser. Vad är det då de ser? Jo, att barnet som Maria och Josef bär är annorlunda än de hundratals barn som de ser varje år bäras till templet av sina föräldrar. I barnet ser de Guds löfte, världens ljus, ja de ser världens frälsare.

Symeon blir så lycklig och glad att han sjunger och lovsången som han diktar, ledd av helig Ande, sjungs eller läses än i dag av miljontals kristna världens över som aftonbön i tidegärdens completorium. Symeon och Hannas vittnesbörd blir kyrkans vittnesbörd, och med dem ser kyrkan - vi - frälsningens Gud som uppenbaras i det 40 dagar gamla barnet. 

Det lilla Jesusbarnet bärs fram i templet av sina föräldrar. Symeon och Hanna ser och förstår. Från templet i Jerusalem flyttas centrum till kyrkans altare, hit till oss, där Jesu kropp kommer till oss i bröd och vin. Tid och rum upphör, här är rymlig plats, här är Guds bord. Ett stråk av himmel och en doft av jord. För dig utgiven, för dig utgjutet.





lördag 28 januari 2017

Hopp


Vad innebär det att ha ett hopp? Hopp är inte detsamma som ett allmänt positivt tänkande. Nej, att ha ett verkligt hopp handlar om något långt mer djupgående. Det kristna hoppet handlar om att trots världens mörker lita på att Gud håller allt i sin hand. Att ha ett hopp är att se världen som den är men ändå tro. Alltså något helt annat än ett ytligt positivt tänkande.

Att Jesus går på vattnet (Matt. 14:22-33) innebär inte bara att han kan utföra stora ting, utan också att han bemästrar kaos. Jesus går över kaosmakterna som vill döda och förstöra, lemlästa och söndra. Jesus har makt över allt detta. Det innebär i sin tur inte att hans makt bara står över allt stort och hemskt och farligt som finns i världen, nej det innebär även att alla de inre stormarna som finns i ditt eget liv också har en bemästrare i Jesus.


Vilka är ditt livs inre stormar? Kanske ser du dem i backspegeln, kanske upplever du någon just nu. Oavsett vilket, se framför dig nu hur Jesus kommer till dig på vattnet. Han kommer gåendes över allt kaos, allt det som stormar och har stormat i ditt liv. Han närmar sig dig och han sträcker ut sin hand, ber dig att komma på samma sätt som han bad Petrus stiga ur båten och komma till honom på vattnet. Jesus begär inte det omöjliga av dig, han ber dig att lita på honom och tro.

Om vattnet och stormen symboliserar kaosmakterna, så är båten och de tolv däri kyrkan. De symboliserar kyrkan som vet att Jesus inte är långt borta även om han just nu är osynlig. Båten är kyrkans stora skepp som bär oss fram på den gungande sjön. Kyrkans skepp bär hoppet och tron, den tro som vi ibland kanske inte kan omfatta eller förstå. Även om vi inte förstår eller orkar tro, så bär den stora världsvida kyrkan på tron och erfarenheten av Guds uppenbarade sanning. Och vi är med där i båten, tillsammans med Guds folk. Tillsammans med änglar och hela Guds folk sjunger vi helig, helig, helig och O Guds lamm, och vaggas stilla in i tryggad hamn.





lördag 21 januari 2017

Tro

"Herre kom innan mitt barn dör". Det måste vara en av Nya testamentets kraftfullaste böner. Det är en sådan där mening som träffar rakt i magen, snörper åt hjärta och lungor och korrigerar oss som tror att livet handlar om det yttre.
Ämbetsmannens bön återges av evangelisten Johannes och bärs genom århundradena hit till oss i söndagens evangelium. På vägen har den mött tusentals böner om hopp i förtvivlans mörker, om liv i dödsskuggans dal, om tröst när ingen tröst synes vara möjlig. "Herre, kom innan mitt barn dör". Pröva de orden. Oavsett om du är förälder eller inte kan de orden bli verkliga för dig. Herre, kom innan min vän dör. Herre, kom innan min syster dör. Herre, kom innan världens barn dör.  

Temat för tredje söndagen efter Trettondagen är "Jesus skapar tro". Vad är tro? Tro är det som du sätter din lit till. Tro är ditt hjärtas längtan. "Mitt hjärta är oroligt tills dess det finner sin vila i dig", skriver Augustinus på 300-talet.

Ämbetsmannen visste kanske inte vad han skulle sätta sin lit till. Men han valde att vara öppen och pröva. När ens barn ligger för döden prövar man vad som helst. Ämbetsmannen satte sin lit till Jesus och det visade sig hålla.

Jesus sa till ämbetsmannen: din son lever. Från den dagen kom mannen och alla i hans familj till tro.

Vad sätter du din lit till?