lördag 4 februari 2017

Frälsningens ljus

Kyndelsmässodagen avslutar julfirandet i kyrkan. Det har gått 40 dagar sedan jul, och evangeliet berättar hur Josef och Maria begav sig till templet i Jerusalem för att bära fram Jesusbarnet.

Så kommer Josef och Maria till templet med sin nyfödde, och Symeon ser. Hanna ser. De är seende personer. De inte bara ser det som är viktigt, de förstår också att tolka det de ser. Vad är det då de ser? Jo, att barnet som Maria och Josef bär är annorlunda än de hundratals barn som de ser varje år bäras till templet av sina föräldrar. I barnet ser de Guds löfte, världens ljus, ja de ser världens frälsare.

Symeon blir så lycklig och glad att han sjunger och lovsången som han diktar, ledd av helig Ande, sjungs eller läses än i dag av miljontals kristna världens över som aftonbön i tidegärdens completorium. Symeon och Hannas vittnesbörd blir kyrkans vittnesbörd, och med dem ser kyrkan - vi - frälsningens Gud som uppenbaras i det 40 dagar gamla barnet. 

Det lilla Jesusbarnet bärs fram i templet av sina föräldrar. Symeon och Hanna ser och förstår. Från templet i Jerusalem flyttas centrum till kyrkans altare, hit till oss, där Jesu kropp kommer till oss i bröd och vin. Tid och rum upphör, här är rymlig plats, här är Guds bord. Ett stråk av himmel och en doft av jord. För dig utgiven, för dig utgjutet.





lördag 28 januari 2017

Hopp


Vad innebär det att ha ett hopp? Hopp är inte detsamma som ett allmänt positivt tänkande. Nej, att ha ett verkligt hopp handlar om något långt mer djupgående. Det kristna hoppet handlar om att trots världens mörker lita på att Gud håller allt i sin hand. Att ha ett hopp är att se världen som den är men ändå tro. Alltså något helt annat än ett ytligt positivt tänkande.

Att Jesus går på vattnet (Matt. 14:22-33) innebär inte bara att han kan utföra stora ting, utan också att han bemästrar kaos. Jesus går över kaosmakterna som vill döda och förstöra, lemlästa och söndra. Jesus har makt över allt detta. Det innebär i sin tur inte att hans makt bara står över allt stort och hemskt och farligt som finns i världen, nej det innebär även att alla de inre stormarna som finns i ditt eget liv också har en bemästrare i Jesus.


Vilka är ditt livs inre stormar? Kanske ser du dem i backspegeln, kanske upplever du någon just nu. Oavsett vilket, se framför dig nu hur Jesus kommer till dig på vattnet. Han kommer gåendes över allt kaos, allt det som stormar och har stormat i ditt liv. Han närmar sig dig och han sträcker ut sin hand, ber dig att komma på samma sätt som han bad Petrus stiga ur båten och komma till honom på vattnet. Jesus begär inte det omöjliga av dig, han ber dig att lita på honom och tro.

Om vattnet och stormen symboliserar kaosmakterna, så är båten och de tolv däri kyrkan. De symboliserar kyrkan som vet att Jesus inte är långt borta även om han just nu är osynlig. Båten är kyrkans stora skepp som bär oss fram på den gungande sjön. Kyrkans skepp bär hoppet och tron, den tro som vi ibland kanske inte kan omfatta eller förstå. Även om vi inte förstår eller orkar tro, så bär den stora världsvida kyrkan på tron och erfarenheten av Guds uppenbarade sanning. Och vi är med där i båten, tillsammans med Guds folk. Tillsammans med änglar och hela Guds folk sjunger vi helig, helig, helig och O Guds lamm, och vaggas stilla in i tryggad hamn.





lördag 21 januari 2017

Tro

"Herre kom innan mitt barn dör". Det måste vara en av Nya testamentets kraftfullaste böner. Det är en sådan där mening som träffar rakt i magen, snörper åt hjärta och lungor och korrigerar oss som tror att livet handlar om det yttre.
Ämbetsmannens bön återges av evangelisten Johannes och bärs genom århundradena hit till oss i söndagens evangelium. På vägen har den mött tusentals böner om hopp i förtvivlans mörker, om liv i dödsskuggans dal, om tröst när ingen tröst synes vara möjlig. "Herre, kom innan mitt barn dör". Pröva de orden. Oavsett om du är förälder eller inte kan de orden bli verkliga för dig. Herre, kom innan min vän dör. Herre, kom innan min syster dör. Herre, kom innan världens barn dör.  

Temat för tredje söndagen efter Trettondagen är "Jesus skapar tro". Vad är tro? Tro är det som du sätter din lit till. Tro är ditt hjärtas längtan. "Mitt hjärta är oroligt tills dess det finner sin vila i dig", skriver Augustinus på 300-talet.

Ämbetsmannen visste kanske inte vad han skulle sätta sin lit till. Men han valde att vara öppen och pröva. När ens barn ligger för döden prövar man vad som helst. Ämbetsmannen satte sin lit till Jesus och det visade sig hålla.

Jesus sa till ämbetsmannen: din son lever. Från den dagen kom mannen och alla i hans familj till tro.

Vad sätter du din lit till?

lördag 14 januari 2017

Guds härlighets uppenbarelse

Trettondagstiden är en särskild tid i kyrkoåret, om än lite bortglömd numera mitt emellan jul och fasta. Trettondagens tema, Guds härlighets uppenbarelse, finns kvar som en grundton även de följande söndagarna i trettondagstiden - som kan vara sex till antalet innan de övergår i förfastan. Andra söndagen efter trettondagen har fått sitt tema (livets källa) efter en av evangelietexterna, berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Övriga årgångars evangelium återknyter tydligare till trettondagstidens övergripande tema, så även söndagens evangelium från Johannesevangeliet 5:31-36.

Jesus talar om vittnesbörd och på vilket sätt vittnesbördet om honom bär kraft och sanning. Han säger att han inte behöver någon människas vittnesbörd, inte heller att han tänker med ord vittna om sig själv. Istället säger han att hans gärningar (verk) vittnar om sig själva. Det som Jesus gör visar alltså på vem han är och var han kommer ifrån. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

Kan någon bli trodd som kommer med sådana anspråk som Jesus gör? Lärjungarna måste ha fått frågan många gånger. Säkert ställde de frågan själva, inom gruppen. Vad vi ser av evangeliet idag är att Jesus inte själv begärde att bli trodd för att han själv sa något. Istället hänvisar Jesus till att de ska döma av hans gärningar, av det verk han utför. De människor som levde samtidigt och tillsammans med Jesu fick se med egna ögon, eller möta människor som själva hade sett. I det låg ett särskilt kraftfullt vittnesbörd, självklart.

Vad har du sett? Hur har Gud uppenbarats i ditt liv? På vilket sätt har Guds härlighet uppenbarats för dina ögon? Och om du inte tycker dig ha erfarenhet av något sådant: skulle du vilja att Gud blev tydlig för dig? Då kan du be om det. Be: Jesus Kristus, hjälp mig att se din närvaro i mitt liv, amen.

lördag 7 januari 2017

Epifania



Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig.

Första söndagen efter trettondagen berättar om Jesu dop. Epifaniatiden är inledd, tiden som fortsätter temat Guds härlighets uppenbarelse i Kristus. Det kristna julfirandets komplicerade tillkomsttid påminns oss, då vi på bara några dagar firar både tre konungars ankomst till julkrubban och Jesu dop i Jordan. Jesus är redan vid födelsen helt och hållet gudomlig och helt och hållet mänsklig. Det är lätt hänt att vi tror att det var först i vuxen, medveten ålder som Jesus blev Kristus, att Gud Fadern på något mystiskt sätt skulle ha adopterat en son som han gjorde gudomlig. Kyrkan kämpade under de första århundradena med den här frågan, men fann den uppenbarade sanningen: Jesus Kristus är sann Gud och sann människa, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Det är verkligen himlen Maria håller i sin famn, Gud själv tar plats i det mest värnlösa av alla varelser.

Evangelisten Markus återgivning av händelserna kring Jesu dop är kortfattade och koncisa. Han brer aldrig på utan berättar det viktigaste: Jesus kom, döptes, steg upp, såg, hörde. Här sker det som världen aldrig hade anat: Frälsaren träder fram och hans uppdrag avslöjas. Anden sänker sig ner över Jesus i en duvas skepnad. Inte för att han inte ägde den förut, men för att det nu ska bli klart och tydligt för oss som står och ser på. Det är Kristus, Messias, Immanuel. Alla Guds löften går i uppfyllelse med Honom.

Jesusbarnet i krubban, tillbedd av herdar, änglar, vise, djur och vanligt folk. Uppenbarad för mig som Guds egen Son. Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Käre Herre Jesus, får jag leva nära dig? Lära känna dig? Kan det här årets gåva och löfte bli att din vilja med mitt liv blir mer uppenbarad?

lördag 31 december 2016

Ett nytt år i Jesu namn


Evangeliet på Nyårsdagen, juldagens oktav, påminner om de första kristna som kom till tro på Jesus under det att han fortfarande levde här på jorden. Johannes uttrycker inte bara att människor kom till tro på Jesus, utan att de kom till tro på hans namn. I det uttrycket ligger insikten och erfarenheten att själva namnet bär på frälsning. Jesus använder också det uttrycket själv när han säger: när ni är församlade ”i mitt namn” är jag mitt ibland er. Den kristna erfarenheten som kyrkan bär är alltså att Jesusnamnet bär på kärlekens och frälsningens kraft. Därför ber vi i Jesu namn, för att kyrkan (vi) bär på denna erfarenhet; att namnet ger frälsning.

Överskriften för nyårsdagen är också ”I Jesu namn”, och i Jesu namn börjar vi ett nytt år. Det är ett år som vi kan låta omslutas av och bäras i Jesu namn. Det handlar om en livshållning. En kristen livshållning innebär för det första utgångspunkten att Gud har skapat världen och allt vad den rymmer. Det innebär för det andra att Jesus har älskat och räddat världen – oss – tillbaka till Gud. Det innebär för det tredje att den helige Ande leder oss och kallar oss att leva i den rättfärdighet som Jesus har vunnit åt oss.

Nu på det nya årets första dag får du frågan: vad innebär det för dig? Vad vill du göra av det?

Kanske har du redan tagit det beslutet för länge sedan, kanske vet du inte riktigt vad du vill. Oavsett vad som har varit ges du en möjlighet att idag starta en tid av andlig fördjupning. En övning för det nya året är att fråga dig: åt vilket håll är jag på väg i gemenskapen med Gud? Är det åt detta håll jag vill gå? Vår tro och det andliga livet är något som måste skötas om som en trädgård. Den ska grävas om, gödslas, vattnas, beskäras och planteras för att det ska bli återväxt och ny blomningstid. Kristenlivet byggs upp med bibel, bön och gudstjänst och levs ut i diakoni. Det finns inga krav på att vi ska vara övermänniskor, men vi ska göra så gott vi kan! Och vi kan höra på vad Gud säger och lyssna till hans röst. Vi kan tala till honom i bönen. Vi kan ofta och gärna ta emot honom i mässans bröd och vin. Vi kan göra vårt bästa för att omsätta vår tro i vardagshandling.

Övningen för det nya året är alltså: Förnyad lust till bibelläsning – i Jesu namn. Ett mer regelbundet böneliv – i Jesu namn. Troget, söndagligt mässfirande – i Jesu namn. Att ge mer av dig själv till andra, din tid, din kärlek, dina gåvor – i Jesu namn.

söndag 25 december 2016

Jag bär bud om en stor glädje!


Vad handlar julfirandet om? Varför firar vi jul? Om vi lyfter på presentpapper, snören och kartonger och flyttar undan överflöd av mat och allt det där som bara är på ytan - vad finns då kvar? Där inne, långt där inne finns kärnan. Livet, det som är verkligt och sant. Att Gud är ett barn. Att himmelens och jordens skapare tar plats i sin skapelse och föds av en kvinna och läggs i en krubba i ett stall. Och att i och med detta barn föds sanningen in i världen.

Vad betyder det för dig och ditt liv att sanningen föds in i världen den här natten? Vad betyder det för dig och ditt liv att Gud kommer till dig som ett barn och kallar dig att, som ett barn, öppna ditt hjärta för honom?

Jag bär bud om en stor glädje, sjunger änglarna för herdarna på Betlehems ängar i julnatten. Glädjen föds och läggs i en krubba. Glädjen, ljuset, hoppet och sanningen.